Skitgammal och en skitdålig grupp.... men den beskriver ganska så bra hur jag känner för min dotter.... <3be

Jag känner att jag måste lätta mitt hjärta litegrann... för det finns en person som jag saknar... något fruktansvärt. Ibland gör jag inte det, utan accepterar situationen som den är, och slår bort alla känslor. För jag älskar den här människan... försöker intala mig ibland att jag inte gör det. Men det är en självklarhet. Jag älskar honom, och jag ÖNSKAR att han kunde komma tillbaka in i mitt liv.... PAPPA. MIN pappa!  Om han bara kunde förstå hur ont det gör i mig att han inte ens träffat sitt barnbarn än... han bor 3 mil ifrån oss. Jag träffade honom för några månader sen.... och han kramade om mig, och sa att han saknar mig med om jag inte minns heeelt fel? Men ändå sitter jag här och saknar honom fortfarande?