Jag känner att jag måste lätta mitt hjärta litegrann... för det finns en person som jag saknar... något fruktansvärt. Ibland gör jag inte det, utan accepterar situationen som den är, och slår bort alla känslor. För jag älskar den här människan... försöker intala mig ibland att jag inte gör det. Men det är en självklarhet. Jag älskar honom, och jag ÖNSKAR att han kunde komma tillbaka in i mitt liv.... PAPPA. MIN pappa!  Om han bara kunde förstå hur ont det gör i mig att han inte ens träffat sitt barnbarn än... han bor 3 mil ifrån oss. Jag träffade honom för några månader sen.... och han kramade om mig, och sa att han saknar mig med om jag inte minns heeelt fel? Men ändå sitter jag här och saknar honom fortfarande?

 

Emma

29 september 2010 13:13

Usch, i know the feeling. Jätte tråkigt när de är så där och man bara undrar varför??..

http://MiLadybloggplatsen.se

 

Sara

1 oktober 2010 08:17

Säg det till honom, igen...att du saknar honom och att du vill ha honom som en del i ditt liv! Jag hoppas att det löser sig för er!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har jag en ny blogg igen...men denna gången är jag faktiskt seriös ;)   Välkomna dit vettja!     HÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄR kommer ni till den. SEE YA! ...

Idag är det 3 år sen jag träffade mitt livs kärlek....   Men den här bloggen ska jag inte skriva i.... besök gärna -----------> MCaroline.devote.se   ...

MCaroline.devote.se    <------

  Bortse från min fåniga röst...^^