Direktlänk till inlägg 8 februari 2011

Skitjobbigt!

Av Caroline - 8 februari 2011 06:59

Jag har haft hemska tankar i huvudet hela natten... det är verkligen en fasa att lämna Celinne på dagis... jag tror jag måste ha hjälp att tackla de här känslorna, allvarligt alltså. Det KAN inte vara normalt att vara så rädd...:S

Igår när vi gick därifrån så kändes det ju jättebra!?

Ja, vad gör man?

Jag ska snart ut genom dörren och bort dit igen, och jag slår vad om att det kommer kännas lika bra som igår när jag väl kommer dit, och även på hemvägen... men det är framåt kvällen känslorna kommer. Det är typ skuldkänslor... skuld mot Celinne, att jag tänker lämna henne sådär.

Jag VET ju att hon kommer att ha jättekul, och vara glad o så.... men nåt tar emot...VVVVAAAARRRRFFFÖÖÖÖRRR????

Allmänt

Dela

Heidi

8 februari 2011 07:29

Klart att det är jobbigt till en början, inte när man väl är där och ser dom leka och så. Men just när kvällen kommer så börjar man tänka på alla möjliga saker, tänk om nåt händer, tänk om jag missar ett samtal därifrån...? Men det är normalt. : ) Det går över ganska fort, när man insett att barnen faktiskt har det jättebra där. Och händer det nåt så hör dom alltid av sig, oavsett om det är små skrubbsår på knäna. Det kommer gå jättebra och du kommer vänja dig vid det...och du kommer inte vara rädd eller ha skuldkänslor så länge. : ) Dock vet jag hur det är, riktigt hemskt till en början. Men du klarar det. : )

Lotta

8 februari 2011 15:42

Förstår att det är jobbigt, fasar lite för när den tiden kommer med! Men för en som i vanliga fall befinner sig "på andra sidan" vet jag, att det allt som oftast går jättebra! Om du funderar på hur det går är mitt tips att ringa efter 30-40 min å höra efter, för att lugna dig. Det brukar vi råda oroliga föräldrar, framför allt om barnet gråter när de går (annars är det lätt att man funderar å jagar upp sig i onödan... Oj vad långt det blev, sorry!!! =)
Hoppas du får en trevlig dag!

http://sotnosenattol.blogg.se

Caroline

8 februari 2011 16:05

Jo, dom sa det till mig, att jag skulle ringa.
Men det är nåt annat det sitter i...
Att jag liksom "lämnar" henne. Känns som att hon kan få för sig att hon blir sviken..:(