Söndag igen.. men nu känns det nästan som en måndag. Säkert för att Pierre jobbar.. han är sååå duktig :) Men det blir mycket ensam tid här hemma. Iofs är ju Celinne här och lever om, men det är som inte samma sak. Tiden går alltid så sakta när Pierre är borta...:/ Men desto roligare när han väl kommer hem :)

Imorgon är det Celinnes STORA dag... min med för den delen.

Dagis imorgon... jag vet inte alls hur jag känner... det blir mer och mer ångestladdat att lämna bort henne på det sätter... min lilla guldklump.

Det här är nog det jobbigaste jag kommer att göra på mycket länge. Men jag gissar att jag som sagt inte är ensam om detta, det måste väl kännas typ likadant för de flesta föräldrar? Inte mindre jobbigt för det.

I fredags var vi på 2-års kalas hos Thea. STORTJEJEN! Herregud vad tiden går fort... man hinner inte med ju!

Ang. frågan jag fick på mail på FB häromdagen (vet inte om den tjejen läser det här, men hennes bästa vän gör det med all säkerhet)

Nej, jag är inte sur på dig, men jag vägrar prata med folk som sedan springer runt och hittar på en massa lögner, eller skvallrar om vad man än säger, så jag har valt bort att prata med dig. Punkt slut.

                  <---Mitt i fallet