Kärlek är, (för mig) villkorslös...

när man älskar en person, oavsett vad den har för fel och brister,

när man verkligen känner att man är beredd att vara med den personen i resten av ditt liv...

MEN...RIKTIG Kärlek...är den man känner till sitt barn! BASTA!

Den kärleken går inte att jämföra med någon annan.

Det är den mäktigaste känsla jag någonsin haft.

Haha...vilken snäll flickvän jag varit idag...

Pierre fick en tidig födelsedagspresent/julklapp.... en ps3:a, som han så länge tjatat om :) det var sååå värt det när man såg hur glad han blev :D

Åt enbart en gång ....pizza på marco polo...UNDERBAR Pizza,

sååååå god!

Jajjemen, då kör vi på det då...

Då börjar vi med min mamma:

Hon är verkligen en klippa hon!

Hon gör verkligen allt hon kan för oss barn,

och finns alltid där när man behöver prata.

Det är så skönt o ha henne när man inte

riktigt vet hur man ska göra.

Hon har alltid svar. Nästan iallafall.

Helena heter hon...

När jag var yngre, och bodde hos min pappa,

hade vi inte så bra kontakt,

men det har vi tagit igen...

och nu är hon verkligen en bästa vän!

Min pappa heter Leif och bor i Nedansjö.

Han har 6 döttrar och en fru som heter Diana.

Hos honom har jag bott i den större delen av

mitt "barnliv"...

Han är en underbar människa,

med mycket vänner, och stort bil-intresse.

På somrarna hittar man honom lättast på

alla cruisingar runt om i Sverige.

Just NU ligger han tyvärr på sjukhus

efter en hjärnblödning för några veckor sen...

Jag ber för att han ska bli så bra som

möjligt igen... mitt hjärta blöder...

det var lite om mina föräldrar det.

 oj oj .... det här blir inte lätt...

Min första kärlek var på dagis, men det räknas inte...

Så min RIKTIGA första kärlek var Robert Lundberg...

Vi träffades på Bredands skola när jag började i 3:e klass...

sen var vi tillsammans hela det året, tills jag flyttade tillbaka till Nedansjö igen, då sprack det... jag var SÅ kär i denna människa, så det var inte klokt.

Grät som en dåre gjorde jag när det tog slut...

Finns inte så mycket mer att säga om det....

:P

Ok... då kör vi då.

Jag heter alltså Marion Caroline Teqina Isabelle Wengberg.

Jag föddes i Sundsvall den 13 Juni 1986.

(SHIT, nu blir det lite knivigare)

Min mamma heter Helena, och min pappa Leif.

Jag har åtta (8!!!) syskon...

Viktoria   (pappas)

Evelina      (pappas)

Emelie       (pappas)

Alexandra (pappas)

Josefine     (pappas)

Pontus      (mammas)

Dennis      (mammas)

Hampus    (mammas)

Och jag är äldst av dem alla.

Jag är uppväxt till den största delen hos min pappa i Nedansjö,

men flyttade senast därifrån när jag var 12 år.

Efter det har jag bott med min mamma, Styvfar och ena lillebror.

Förutom under en period i mitt liv då jag var "lite" obstinat...

och var jag bodde då, det får ni allt fråga om ni vill veta.

När jag var 17 år flyttade jag hemifrån, till en egen lägenhet i Bredsand.

Sen dess har jag bott för mig själv, och tillsammans med pojkvän..(s0m har varierat ett par gånger)

När jag var 22 år gammal träffade jag mitt livs kärlek: Pierre,

och tillsammans fick vi en dotter, Celinne, i december 2009.

Nu bor vi tillsammans i en trea på 80 kvm i skönsberg.

För närvarande är jag mammaledig, men söker jobb så gott jag kan.

Förlåt om presentationen blev opersonlig och kort, men jag gjorde vad jag  kunde.