Jag har kommit i underfund med en sak:

Jag är faktiskt lycklig nu... egentligen. Visst finns det saker som skulle kunna vara lite bättre, så är det väl för alla. Men i det stora hela, så är jag nöjd, och glad. Jag har den vackraste, snällaste och duktigaste ungen på jorden, jag har en snygg, och underbar karl, som jag älskar, och som älskar mig. Jag har ett fint hem, och jag har det mesta jag behöver. Jag har den bästa mamman man kan ha också.

Det finns inte mycket att gnälla på.

På tal om dottern...

När blev hon så duktig på att prata?

Visst, hon har alltid varit duktig på det, men nu har det tagit en enorm fart framåt. Som när hon låg och tittade på svampbob häromdagen, så skulle hon förklara för mig vad dom gjorde:

Såhär sa hon: "Patik hjälpe öppa dörrn pampbob"

Vilket betyder" patrik hjälper svampbob att öppna dörren.

Det blir lite fel, men det kan ju bara vara som det ska i den här åldern..

Men man blir ju så glad när man märker hur hon utvecklas, och att hon faktiskt förstår väldigt mycket mer än vad man ibland kanske tror.

Min lilla gotjej är en stor tjej.  Så är det.

Nej, nu ska vi ut o leka.