Förlåt att det blev så... du vet att jag inte menar något illa...   

Så, nu har Pierre tagit med sig Celinne till dagis,

och fraktat sig själv på jobbet.

Hade ett långt samtal igår kväll... och det känns mycket bättre

nu än innan. Tillsammans är vi starka, oslagbara, och bäst!

Nu börjar det kännas att sommaren snart är här,

inte på vädret... men inuti kroppen.

Glädjen börjar komma tillbaka.

Jag längtar som en toook tills vi kan ta med Celinne och bada.

Hon var ju liiite för liten ifjol. Men nu är hon ju stora damen,

som kan säga Akta dig, du! Hahaha...

Häromdagen stod jag utanför sovrumsdörren och lyssnade

på henne när hon skulle sova...(brorsan hörde också)

såhär sa hon: (sjöng) Bäbä itta am, Ja,ja... (något ohörbart)...

så jag var tvungen att titta in, då satt hon med en nalle i armarna och sjöng för den, hon är sååååå jädra go, ungen! Love ya!!!!

Nu ska jag gö nåt annat.

Hej!